förra helgen var jag på min bästaste kompis bröllop. det var det finaste jag sett!
emma frågade mig på hotellet hur jag tyckt att det var att dom skulle gå o gifta sig idag. jag hann int ens tänka efter innan jag svarade att det känns bra. Hon är ju världens lyckligaste.
jag har ju varit lite motsträvig till det där förhållandet från första början, vilket hon vet om. men det har ju grundat sig i att jag inte ville att hon skulle försvinna från mig. men jag har ju alltid sett hur glad hon varit med sin kille.
en dag mitt i sommarn 2008 måste det varit satt jag på jobbet och skulle packa ihop mina grejer och åka hem. Skulle träffa julia och dricka en öl med henne på kvällen. Sara var förbi och hämtade grejer och vi pratade lite dittodatt o en massa bäbisar överallt. så säger hon att det er en till som är gravid, fast hon inte kan säga vem. jag brydde mig inte om det, ville hon inte säga vem, varför sa hon nåt från början? När jag kom hem slog det mig, såklart det var julia. jag knpåade ihop ett sms som frågade om hon var gravid, men jag skickade det aldrig. på kvällen berättade hon det. jag ble helt stum. fastän jag liksom redan visste om det kändes det som. och egentligen blev jag glad för det var ju häftigt! men då, då var det pissjobbigt. stämningen blev lite tryckt och jag tror jag nog bara åkte hem. det som kanske störde mig var nog att vi inte var själva när hon sa det. då hade jag kanske hanterat det bättre. hursomhelst så blev alla gravida i min närhet just då. när jag lämnade arvika var det 5 pers på jobbet som var på smällen. det var långt ifrån min värld och det var det om gjorde allt så konstigt.
jag tyckte att det var himla kul att hon skulle få en liten bebis. men jag hade nog alldeles för mycket stolthet för att säga det rakt ut. jag flyttade till strömstad lite senare och sen såg jag inte så mycket av julia den hösten. Hon var faktiskt och hälsade på mig, vilket jag var himla himla glad för. sen träffade jag henne kanske en månad innan bebisen kom, i karlstad där vi skvallrade om allt som hänt senaste tiden. Hon var hur snygg som helst och det enda som stack ut var en liten mage. jag pratade med henne två dagar innan bebisen kom, sa förmodligen att jag skulle till sthlm på kurs igen och att jag skulle träffa den där killen som hade blivit min under våren. jag blev upphämtad av honom och när jag tog upp telefonen hade jag fått ett fint mms med en lite liten bebis på. jag blev alldeles rörd och började gråta och var tvungen att torka tårarna innan jag skulle iväg på min dejt. det kändes så overkligt på nått sätt. två dagar innan bara vanliga julia med magen. och nu mamma julia!
Helt galet! min bästa kompis hade fått en bebis! ett halvår senare kläckte hon att hon skulle ha en till. jag blev inte lika chockad den här gången. utan mest glad! hon är ju en cool katt min kompis. hon har en skön inställning till sina två ungar som jag beundrar. lyckans barn att få ha henne som mamma! och jag är glad för att hon träffade sin kille och att dom äntligen blev ett par för dom är så fina tillsammans. det gick fort att komma över att dom va tillsammans. det enda som var jobbigt var ju bara att hon hela tiden var med honom istället för med oss. Men så är det ju när man är jättenykär. inget jag klandrar henne för heller! snarare kanske jag klandrar mig själv lite mer för att jag inte sagt till henne att jag är så glad för hennes skulle för att hon verkar vara så himla lycklig! Tills jag träffade min kille har jag liksom vart avundsjuk. Verkade ha det så himla fint. Jag kanske inte gillar allt som hennes kille gör i sitt jobb, men det har ju faktiskt ingenting med deras förhållande att göra. och dom delarna jag inte gillar har ju faktiskt ingenting med honom att göra, utan snarare systemet han jobbar med. himla knasigt av mig att ha lagt alldeles för stor vikt av en sån liten sak.
Hur somhelst så gifte dessa fina människor förra helgen. fredagen skulle jag emma o julia ha haft tillsammans som förr i tiden, men det blev lite ändrat för att nån dum person fick för sig att stanna hela sthlmstrafiiken så att emmas tåg blev försenat 6 timmar. jag gillade fredagen ändå och det blir ju aldrig so man tänkt sig 
Lördagen var varm varm varm och jag orkade inte mycket. Det var knappt så jag orkade göra mig i ordning, men det gjorde vi till slut i ett kokande hotellrum. Precis innan vi åkte var jag jättenervös, dels skulle jag sjunga, men jag var himlans nervös för julia! och glad! och lycklig! och rädd! allt gick bra iaf och känslorna som fanns inom mig när jag och kristin sjöng är obeskrivbara. att stå där och se på julia och stefan och hur fantastiskt glada de är. det är svårt att sätta ord på.
Talen under middagen var fina fina hyllningar och allting som sas var så sant. Världens gladaste Julia gifte sig med sin drömprins. Jag blev trött som vanligt, fastän det enda jag egentligen ville var att stanna kvar o dansa hela natten. men min rygg höll på att gå av och vi åkte hem. lessamt eftersom jag vill vara med och hylla dom hela natten. men jag orkade inte, inte denna gången.
jobbigaste telefonsamtalet jag gjorde i våras var när jag ringde julia och sa att jag var på smällen. jag var lite nervös innan, för reaktionen, för att jag reagerade så dåligt på hennes. jag visste inte om hon skulle bli glad eller säga vad var det jag sa… eller hur det skulle bli. Jag fick iaf ett vrålskrik i örat och sen ett jublande skratt. Jag blev glad. sen sa hon att jag fick ringa hur mycket jag ville och prata om hur det är och hur det inte är när magen står rakt ut i vädret och man inte orkar göra nånting.
himla tur att jag har världens bästa kompis som redan har två ungar som jag kan ringa till när jag vill och inte känna mig dum när jag inte fattar vad som händer. och jag hoppas du förstår julia vad glad jag är att du är min kompis. och vad glad jag är att jag fick vara en viktigt del av ditt bröllop. och jag hoppas du vet att jag är så himla glad för dig och stefan. och att ingenting i världen kan ta ifrån er eran lycka! jag blir tårögd när jag tänker på hur glada ni såg ut och hur mycket kärlek som lös ur ögonen på er båda på bröllopet!
Jag älskar dig!
Bilden har jag snott från Kristin. Här finns det fler på oss nervösa flickor innan det var dags. Och här finns det på det fina fina brudparet.
