Skrivet i kategorin 'vänner'

Det som gjorts och det som ska göras

Skrivet av den 14 december, 2011 i Bebis,Familj,Kalas,kärlek,Mammagrupp,skidor,vänner

Olivia har fyllt två månader
Hon sover längre på nätterna
Vi har varit på julfest själva
Olivia har varit själv hemma med farmor
Vi lussade för hennes pappa med glitter i håret
Vi har hälsat på faster J på sitt jobb
Moster mormor och morfar har hälsat på. Fast i olika omgångar.
Vi har varit på julmarknad på Skansen.
Har varit på mammapromenad, fem barnvagnar på rad 😉
Vi har klätt julgranen
Vi har köpt julklappar åt alla kusinerna

Nästa uppdrag är att göra sill, senap och biskvier.
Jag behöver också inhandla varma byxor. Strunpbyxor funkar inte längre och mina vanliga jeans kommer jag inte i än.
Köpa en julklapp till min kille
Hälsa på andra faster J hemma
Gå på barnvagnsbio
Handla julmat
Göra upp hur många jag hinner träffa i Värmland
Packa olivias väska för Åre

Ja det är väl det…

6 har sagt sitt än så länge

full rulle

Skrivet av den 28 november, 2011 i Bebis,Familj,kärlek,vänner

i fredags kväll skulle jag och lilla O vara hemma själv, men efter lite tråkigheter så blev vi hemma alla tre istället. Skönt tycker jag som inte gillar att vara själv. vi gjorde inte mycket alls, åt varma mackor och glänste med våra kunskaper i På Spåret. Lilltjejen var trött och somnade snabbt, men vaknade lika snabbt och var jättesnorig. hela natten var jobbig och vi halv sju gick vi upp.
sen har det vart full rulle hela helgen. Jag tog med mig Olivia och mamma och hennes karl till Skansen på julmarknad. höjdpunkterna där var korven på vägen dit och våfflan med hjortronsylt därinne. annars var det mest kallt kallt och för många människor som trängs på samma ställe.
igår när mamma hade åkt kom emmeli och julia och hälsade på och åt upp de sista lussebullarna. jag tyckte det var mysigt och träffa alla, men jösses vad trött jag blev. Olivia blev ännu tröttare och somnade vid halv tolv igår kväll och vaknade jättehungrig vi halv sex imorse.

nu sover hon och när hon vaknar ska vi gå och köpa saffran och baka nya lussebullar!

En har tyckt till än så länge

40 dagar

Skrivet av den 22 augusti, 2011 i Bebis,Semestergöra,vänner

kvar tills bebisen ska komma ut är tanken. Igår träffade jag Kristin som gissade på att det blir en tjej som kommer den 29 september och jag gissar på att det också blir en tjej fast den 4 oktober istället. Kriss tror hon kommer tjäna storkovan på detta.
vi åkte båt  till djurgården och gick av vid Gröna Lund. Såg så himla mysigt ut, jag har ju aldrig varit på grönan. Men varför har du inte det? frågar en massa sthlmfolk väldigt ofta när det kommer upp. Ja… för att jag är uppväxt i värmland och det fanns tivoli i Maribergsskogen när jag var liten, och att när vi åkte på klassresa till sthlm i åttan var det för att hälsa på riksdagen och inte för att åka karusell. däremot har jag gjort Liseberg femton gånger om. för det var närmare hem.

Men vi gick inte in på grönan utan gick och gick och gick, egentligen inte så himla långt men långt för att vara mig som är framtung och har ont överallt. vi kom fram till cafét lagom till att kriss berättat sina senaste historier om vad hon gör för nåt om dagrna… Åh vad jag är glad av att få höra dessa historier! det är roligt och jag blir avundsjuk och är glad att hon är min kompis. tog spårvagnen tillbaka och fick dammsugarglass i Kungsträdgården, sen åkte jag hem och somnade pang bom.

2 har sagt sitt än så länge

Nalle

Skrivet av den 20 augusti, 2011 i Bebis,vänner

Vi var och fick god god mat häromdan. Då fick dessutom junior med sig tre mjuka snälla nallar och en mjuk snäll nalleryggsäck hem. Ursnällt!!

Nallar behöver man som bebis. Och när man blir stor också.

20110820-055526.jpg

4 har sagt sitt än så länge

finaste bästaste

Skrivet av den 6 augusti, 2011 i Kalas,kärlek,vänner

förra helgen var jag på min bästaste kompis bröllop. det var det finaste jag sett!

emma frågade mig på hotellet hur jag tyckt att det var att dom skulle gå o gifta sig idag. jag hann int ens tänka efter innan jag svarade att det känns bra. Hon är ju världens lyckligaste.

jag har ju varit lite motsträvig till det där förhållandet från första början, vilket hon vet om. men det har ju grundat sig i att jag inte ville att hon skulle försvinna från mig. men jag har ju alltid sett hur glad hon varit med sin kille.
en dag mitt i sommarn 2008 måste det varit satt jag på jobbet och skulle packa ihop mina grejer och åka hem. Skulle träffa julia och dricka en öl med henne på kvällen. Sara var förbi och hämtade grejer och vi pratade lite dittodatt o en massa bäbisar överallt. så säger hon att det er en till som är gravid, fast hon inte kan säga vem. jag brydde mig inte om det, ville hon inte säga vem, varför sa hon nåt från början? När jag kom hem slog det mig, såklart det var julia. jag knpåade ihop ett sms som frågade om hon var gravid, men jag skickade det aldrig. på kvällen berättade hon det. jag ble helt stum. fastän jag liksom redan visste om det kändes det som. och egentligen blev jag glad för det var ju häftigt! men då, då var det pissjobbigt. stämningen blev lite tryckt och jag tror jag nog bara åkte hem. det som kanske störde mig var nog att vi inte var själva när hon sa det. då hade jag kanske hanterat det bättre. hursomhelst så blev alla gravida i min närhet just då. när jag lämnade arvika var det 5 pers på jobbet som var på smällen. det var långt ifrån min värld och det var det om gjorde allt så konstigt.

jag tyckte att det var himla kul att hon skulle få en liten bebis. men jag hade nog alldeles för mycket stolthet för att säga det rakt ut. jag flyttade till strömstad lite senare och sen såg jag inte så mycket av julia den hösten. Hon var faktiskt och hälsade på mig, vilket jag var himla himla glad för. sen träffade jag henne  kanske en månad innan bebisen kom, i karlstad där vi skvallrade om allt som hänt senaste tiden. Hon var hur snygg som helst och det enda som stack ut var en liten mage. jag pratade med henne två dagar innan bebisen kom, sa förmodligen att jag skulle till sthlm på kurs igen och att jag skulle träffa den där killen som hade blivit min under våren. jag blev upphämtad av honom och när jag tog upp telefonen hade jag fått ett fint mms med en lite liten bebis på. jag blev alldeles rörd och började gråta och var tvungen att torka tårarna innan jag skulle iväg på min dejt. det kändes så overkligt på nått sätt. två dagar innan bara vanliga julia med magen. och nu mamma julia!

Helt galet! min bästa kompis hade fått en bebis! ett halvår senare kläckte hon att hon skulle ha en till. jag blev inte lika chockad den här gången. utan mest glad! hon är ju en cool katt min kompis. hon har en skön inställning till sina två ungar som jag beundrar. lyckans barn att få ha henne som mamma! och jag är glad för att hon träffade sin kille och att dom äntligen blev ett par för dom är så fina tillsammans. det gick fort att komma över att dom va tillsammans. det enda som var jobbigt var ju bara att hon hela tiden var med honom istället för med oss. Men så är det ju när man är jättenykär. inget jag klandrar henne för heller!  snarare kanske jag klandrar mig själv lite mer för att jag inte sagt till henne att jag är så glad för hennes skulle för att hon verkar vara så himla lycklig! Tills jag träffade min kille har jag liksom vart avundsjuk. Verkade ha det så himla fint. Jag kanske inte gillar allt som hennes kille gör i sitt jobb, men det har ju faktiskt ingenting med deras förhållande att göra. och dom delarna jag inte gillar har ju faktiskt ingenting med honom att göra, utan snarare systemet han jobbar med. himla knasigt av mig att ha lagt alldeles för stor vikt av en sån liten sak.

Hur somhelst så gifte dessa fina människor förra helgen. fredagen skulle jag emma o julia ha haft tillsammans som förr i tiden, men det blev lite ändrat för att nån dum person fick för sig att stanna hela sthlmstrafiiken så att emmas tåg blev försenat 6 timmar. jag gillade fredagen ändå och det blir ju aldrig so man tänkt sig :)
Lördagen var varm varm varm och jag orkade inte mycket. Det var knappt så jag orkade göra mig i ordning, men det gjorde vi till slut i ett kokande hotellrum. Precis innan vi åkte var jag jättenervös, dels skulle jag sjunga, men jag var himlans nervös för julia! och glad! och lycklig! och rädd!  allt gick bra iaf och känslorna som fanns inom mig när jag och kristin sjöng är obeskrivbara. att stå där och se på julia och stefan och hur fantastiskt glada de är. det är svårt att sätta ord på.

Talen under middagen var fina fina hyllningar och allting som sas var så sant. Världens gladaste Julia gifte sig med sin drömprins. Jag blev trött som vanligt, fastän det enda jag egentligen ville var att stanna kvar o dansa hela natten. men min rygg höll på att gå av och vi åkte hem. lessamt eftersom jag vill vara med och hylla dom hela natten. men jag orkade inte, inte denna gången.

jobbigaste telefonsamtalet jag gjorde i våras var när jag ringde julia och sa att jag var på smällen. jag var lite nervös innan, för reaktionen, för att jag reagerade så dåligt på hennes. jag visste inte om hon skulle bli glad eller säga vad var det jag sa… eller hur det skulle bli. Jag fick iaf ett vrålskrik i örat och sen ett jublande skratt. Jag blev glad. sen sa hon att jag fick ringa hur mycket jag ville och prata om hur det är och hur det inte är när magen står rakt ut i vädret och man inte orkar göra nånting.

himla tur att jag har världens bästa kompis som redan har två ungar som jag kan ringa till när jag vill och inte känna mig dum när jag inte fattar vad som händer. och jag hoppas du förstår julia vad glad jag är att du är min kompis. och vad glad jag är att jag fick vara en viktigt del av ditt bröllop. och jag hoppas du vet att jag är så himla glad för dig och stefan. och att ingenting i världen kan ta ifrån er eran lycka! jag blir tårögd när jag tänker på hur glada ni såg ut och hur mycket kärlek som lös ur ögonen på er båda på bröllopet!

Jag älskar dig!

Bilden har jag snott från Kristin. Här finns det fler på oss nervösa flickor innan det var dags. Och här finns det på det fina fina brudparet.

6 har sagt sitt än så länge

Tidigare inlägg »