helt plötsligt.
Det gick från att vara tjock med magen ut i vädret och bara en massa väntande och väntande. är imponerad av hur kroppen fungerar, först lät den mig sova riktigt bra natten mellan söndag och måndag förra veckan. sen vid lunchtid kommer den på att bebisen ska komma ut och börjar förbereda sig. jag själv förstod inte riktigt att det var på gång förrens vi var på BB på måndag kväll. Jag trodde jag skulle bli hemskickad, men det sa dom absolut nej till, Här ska det födas barn!
Sen gick allt rätt snabbt och det är lite luddigt. Tensen måste ha hjälpt mig otroligt mycket hemma för på BB fanns det bara lustgas att få. det var liksom för sent med allt annat. tur i efterhand eftersom jag är nålrädd som tusan. snälla fina barnmorskan såg verkligen till ta hand om mig på bästa sätt och jag slapp till och med en infart i handen.
VI hade pratat litegrann om min låga smärttröskel innan och att jag är rätt bra på att ge upp när det blir jobbigt. men den röda skidbacken i vemdalen är ett rätt bra och färskt minne av hur jag ville att det Inte skulle bli. en sväng i taget är lika med en värk i taget.
Min kille var helt fantastisk och hjälpte till hela tiden, det vara bara två gånger under hela tiden som jag kände mig ensam, först när han slutade andas med mig en värk och sen en vända när han var på toaletten. annars stod han vid min sida hela tiden, kramade, baddade, masserade och peppade. hade aldrig klarat det utan honom.
0344 tisdag morgon pluppade hon iaf ut. jag fattade fortfarande ingenting. Shit, har den där lilla människan varit inuti min kropp? jösses. Vi fick ligga kvar i rummet ett par timmar i väntan på att ett rum skulle bli klart till oss.
Känslan när solen gick upp och det var klarblå himmel ute och jag låg i sängen med vår fina lilla dotter på bröstet, då fattade jag att det var klart nu. hon hade kommit nu. den lyckan. underbart och obeskrivbart.
Nu har hon vart hos oss i en vecka och en dag, när jag tittar på henne känns det som jag känner igen henne och har träffat henne förut. och det är svårt att inte titta på henne. för såklart är hon världens sötaste bebis. 
Vi går runt i en liten bubbla full med nyfödd bebis här hemma och jag vill aldrig aldrig att det ska bli måndag och att min kille ska jobba igen.
ingen av oss har ju varit uppspelta över allt som vi vart tvugna o köpa till bebisen, vilket har gjort att vi har köpt det vi måste ha och låtit det stå i rummet utan att kolla om det funkar helt o hållet. idag skulle vi sätta in barnstolen i bilen, och vi misstänkte ju att den inte funkade som det står att den ska göra. och det gjorde den inte heller. suck.
men vi hoppas att det löser sig imorn. tur att det inte kommit nån bebis idag ändå.
igår hade jag min första släng av dessa jobbiga gravidhormoner som jag hört så mycket om. . det var väl på tiden kanske, eftersom jag gått över tiden 4 dagar.
jag skulle iaf flytta bilen när min kille var inne och klippte sig, tänkte att jag bara åka och vända runt hörnet eftersom jag vanligtvis hittar i dom dära områdena nu med bil. men det gick inte så bra och jag hamnade lite längre bort än jag tänkt och försökte hitta tillbaka. men det gick inte så bra och då kom allt över mig och jag bara började storböla. tårarna bara sprutade samtidigt som jag försökte hitta rätt nummer på gatan jag skulle till. men jag hamnade bara tillbaka till en vändplats om och om igen. När min kille ringde grinade jag ännu mer, men han hittade iaf mig som tur var och körde hem och jag grinade nästan hela vägen hem.
Ja så kan det gå. tur att han tog hand om mig.
Mina händer har verkligen mått bra av att inte jobba på tre månader. Att inte va i vatten, värme och starka rengöringsmedel har gjort att de beter sig normalt. Nåt jag inte varit van med de senaste fem åren. Nu behöver jag inte smörja in händerna varje kväll med fet salva. Ett tag för drygt ett år sen hade jag tom handskar på mig när jag sov för att inte klia upp sår och börja blöda.
Nu kan jag skala potatis o hacka lök och sånt hemma utan diskhandskar på som jag gjorde hela våren.
Känns också himla skönt att bara behöva smörja mig med en salva en gång när händerna känns torra.
Nu ska jag bara få lite sol på händer och armar så kommer de gamla ärren se finare ut!
Händerna är ju fortfarande lite rödflammiga över knogarna men inte alls som för två tre månader sen.
Idag var jag hos barnmorskan som efter lite prat hit o dit tyckte jag lika gärna kunde åka till bb o ta lite prover istället för hos dom. Så ja åkte dit o blev kvar i drygt tre timmar varav undersökningen tog allt som allt 30 min.
Jag blev helt slut tom trasig i huvet av att flänga runt såhär idag. Och inte fick ja med mig nån bebis heller. Den ligger kvar därinne i magen o har det skönt. Stackars mig.
Och stackars min kille som blev frisk i en dag och nu är sjuk igen. Mår illa o grejer.
Så nu ligger jag i det andra rummet i hopp om att inte bli smittad.
Stackars oss.
Och med dom orden blev jag påmind om Winnerbäck och började lyssna och känner mig sådär väldigt nostalgisk såhär på kvällskvisten.
Ja, det var väl det. Gonatt