ejvo

…klart jag vill ha min kille hos mig varje dag, men det jobbigaste är nog ändå att stan är så trist och att det aldrig kommer nån och hälsar på mig.

…Förföljelsesyndrom, stalkning, är att tvångsmässigt smyga på och förfölja en annan person. Ofta handlar det om en psykiskt störd person som förföljer en känd person eller en person i sin umgängeskrets. Det kan även röra sig om att kontakta en person i sådan omfattning via telefon, brev eller e-post att det uppfattas som trakasseri.

Jag tror däremot jag kör en lightversion av det. Annars är jag ju ändå rätt bra på att leta upp folk. alltid nån som är kompis med nån och det går ju alltid att söka upp på ett eller annat sätt… ett bra sätt att fördriva tiden när man har tråkigt om inte annat…
förra våren blev jag mäkta stolt över min kompis som lyckades stalka upp en kille hon hade hängt med hem. Genom att mitt i dimman iaf komma ihåg vilken adress dom varit på leta upp alla killnamn på den gatan och sen leta upp den killen på fb och gå igenom alla hans vänner för att hitta rätt kille tillslut. och sen höra av sig och säga att hon inte alls hette jeanette och var 26 och bodde i bredäng  och var tandhygenist och hade klamydia utan egentligen bara var en 19åring från värmland…dock lite oklart om dom träffades igen…

jag har aldrig gillat söndagar, det är alltid veckans tråkigaste dag. tråksöndag när jag var liten, ingen kompis som ville leka, inget som fanns att göra. och bara en enda lång väntan på att få se på tv, fast det ändå inte fanns nåt att se.
jag förknippar söndag alldeles för mycket med ångest. det är en tänkardag. jag tänker på sånt som varit, sånt som aldrig blev, sånt som kanske kommer, eller sånt som jag vill ska hända. Rannsakar min hjärna väldigt ofta på just söndagar, vilket gör att jag inte gillar just denna dagen. såg precis en film och började böla för att slutet var så lyckligt och fint och jag gillar inte att grina till filmer.

denna söndag är det en vadskajaggöramedmittlivtänkardag. har skrivit ner två sidor med saker jag vill göra. nu är jag tom i huvet och behöver andas. promenad och luft och musik.

det som är lite trist är att jag inte fick prata med min kille så mycket som jag ville igår. det kom kräftor ivägen. och idag så är min kille iväg och äter kräftor och har inte tid att prata med mig…bläääääääääääää…. blir lessen i ögat……..

trots huvudvärk,  blåmärken på rumpan, ryggen och knät, fyra myggbett nästan ingen sömn och skavsår i rumpbenen efter herr Otters förbannade cykel så var gårdagen förbaskad rolig!

mitt lag vann paintballen och det var hur kul som helst! fick duscha hemma hos anna, och hennes gubbe hade hällt upp två glas vin som stod precis innaför dörren när vi kom dit. fick ju då låna hans cykel och det tog väl inte mer än en kvart till till kannikenäset  och när jag klev av så kunde jag inte sitta ner. tusan vad ont det gjorde, och fortfarande gör…

Det var mest flädersnaps och minst kräftor för min del. vilket jag får lida för idag… och sen har jag mest lyssnat på när systern och mamman snarkat ikapp hela natten.

Men bra lek, bra fest, bra kväll.