jag har precis gjort färdigt julias present, jag gillar att göra presenter, speciellt presenter som jag själv vill ha. och det brukar de flesta presenterna jag ger borta vara.
hon bjöd in mig på tårta idag, fast jag vet inte när jag kommer till värmland igen, framförallt inte arvika.
jag blir ju som sagt bara bitter. jag har visst låtit bli att svara i telefonen när tjejen som ska ta över mitt samordnarområde ringt, förlåt, men jag pallar inte. återuppfinn hjulen i år igen vettja, varför göra ordentliga utvärderingar när man kan låta bli. suck.
fick ett mejl från mårten som absoult skulle vara med på transporten ett år till, och hoppades på att jag skulle hjälpa till. Hatkärlek till att springa runt mitt i natten helt panikslagen och leta efter någon villig själv som vill köra ett band till gardemoen. weee!
och nu när jag varit sjuk i helgen så har jag såklart extra mycket mer att ta igen på jobbet än vad jag redan hade. tack förkylning, tack feber!
förra lördagen hade jag tusen miljoner kilo bättre än vad jag har ikväll. jag saknar det och jag längtar tills jag får träffa honom igen.
inatt har jag varit uppe och sprungit mitt i en dröm, och jag vet fortfarande inte om jag var uppe och sprang och tryckte på lampknappar eller om jag drömde alltihopa. feber feber feber
känns så jävla trist.
jag vill åka och jobba, jag vill ut och gå och helst av allt vill jag kunna prata i telefonen, men jag låter som en kråka när jag pratar. åh jag orkar inte!
men idag är det snart två veckor kvar. 
igår kväll blev jag sjuk. bara sådär, trist som tusan,
hade ont i halsen under dan, och pratade i telefonen en stund och sen sa de pang!
så blev jag sjuk.
mes!
jag har det tråkigt här.
Bo själv + vara sjuk = jättetråååkigt!
nejmenjorasåatte.
denna veckan börjar arta sig helt okej ändå känner jag. jag är sjukt stressad över en massa saker
inte särskilt bra, jag är sjukt stressad över en massa saker på jobbet som jag inte hinner med, det är mycket som måste ringas, hela tiden. jag gillar inte att ringa folk, jag gillar att bli uppringd och inte behöva bry mig. typ.jag vet ju att det blir så mycket bättre och lättare om jag bara tar ett steg upp på det där trappsteget, egentligen är inte steget så himla högt, men jag måste verkligen lyfta båda benen för att komma upp. när jag väl är där är det inga problem alls i hela världen.
min bästa kompis ska ha en bäbis snart. jag börjar bli nervös, på ritigt. det är skitläskigt ju! det tog lång tid att acceptera, eller nej inte att acceptera, jag gjorde faktiskt det ganska direkt, men snarare fatta att hon har en unge i sin mage. men nu har ju ungen jäst färdigt och ska komma ut, om tre veckor! gaah helt galet!
jag ska lära ungen allt jag kan och hon jag kommer gilla mig till tusen, dock med hård konkrrens av emma, men vi kan lära henne olika saker
på riktigt så ska det bli kul, det trodde jag inte i juli.
jag åkte till göteborg igår och hade det kanon med agnes. vi hade så mycket att prata om att vi bara sa halva meningar för vi var så ivriga att berätta allt nytt som hänt. Vi träffade på pernilla inne på monki, hon var som vanligt!
jag skulle kunna räkna ner dagarna tills jag ska åka till sthlm, men jag vet inte om jag törs, jag vill mest inte bli sårad.
jag har haft en sån helt underbar helg som jag aldrig trodde skulle bli så bra som den blev.
jag fick finfint besök och har betett mig som när jag var 15 och låg i sängen hela dagarna under helgerna. har haft det hur mysigt som helst och är väldigt förvånad över hur jag känner över det.
det känns så jävla konstigt, jag tror det är bra, jag vill att det ska bra. det känns faktiskt väldigt bra.
efter samtalet i fredags kväll, när jag nästan hade bestämt mig för att åka till göteborg eller vad som helst, så blev jag så glad så jag fick tårar i ögonen. ringde agnes och bara kvittrade och visste inte vad jag skulle säga, bara att jag var glad glad glad, och att jag grät. haha!
det här är inte vanligheter att känna såhär, när det gäller mig. jag är ju inte en seriös människa när det gäller relationer och känslor av det slaget som jag känner nu. werid.
jag vill mest av alla just nu ringa och berätta att jag tycker om honom. men det går inte, han är inte själv. fan.
hjärtat klappar lite extra när jag tänker på hur fint det varit. när kommer vi ses igen?!